Add life to life

Imorse skulle vi minsann gå upp i tid...hade ställt klockan på 08.00....och klockan ringde...men det är ju så skööööööönt att ligga kvar.... så vi steg inte upp förrän halv nio!

Efter frullen så bytte mamma och jag om för att ge oss iväg på helgens sista skidtur. Mamma hängde på första varvet, men jag tänkte att idag skulle jag pressa mig lite extra, kansk till och med slå ett litet tidsrekord... så efter att ha lämnat av mamsen så satte jag på iPoden och höjde musiken och gav mig iväg. Första halvan av rundan är mycket kuperat, upp och ner, upp och ner....för att sedan mynna ut i en mer behaglig halva med flackt och lite nedför... med ungefär 4 km kvar känner jag hur varje stavtag känns i mina triceps och varje skidföring svider på mina hälar....är jag förvånad?? Nej, inte ett dugg, men fantastiskt besviken... Jag preppade mina fötter redan igår med dubbla compeed, tejp och kärlek....jag vet faktikst inte vad jag ska göra för att slippa dessa....hur ska jag stå ut i NIO MIL om det visar sig vara likadant när jag ska köra Vasan???

Hur som helst så kan man ju inte låta bli att njuta lite när man åker...tog några bilder ute i spåret....